En söndag. 

Juni månads sista söndag! Tänkt snart är det juli! Tiden går verkligen jättefort!

 

Alltså vad ska detta bli! Hennes kärlek till min mobil redan nu! Hjälp va tokigt! 


Vi var till Stellas farmor o farfar! Där fick hon träffa på hönsen och hennes egna små kycklingar. De var både kul o väldigt väldigt spännande! 


Att smaka på allt är grejen det. Rökt vildsvin var gott! Så gott så när hon inte fick mer så protesterande hon ljudligt åt det! Hon blev lovad av farfar att de ska röka gris ihop! 


Sen fick vi ett nytt soffbord som verkligen förändrade rummet och gjort att soffan känns mindre klumpig o svart. Hela rummet känns nytt o större. Vad lite som kan göra så stor skillnad. 

Midsommar 

Midsommar 2017 tillbringades med Emelie med familj. Ett stort gäng som samlades. Vi åt gott o drack gott. Härligt o få bli inbjuden till detta firande. 


Gjorde min alldeles egen blomkrans åt oss. Till nästa år ska jag öva mer! Men kul att få till var de i alla fall! 


Åh så dessa två tjejer! Miris o Stellis ❤️

Älskade ni! Redan nu skiner ni upp vid å synen av den andra och ni skrattar, gråter, gosar och busar! 

En Oslo tripp

Det blev en tripp till Oslo en för mig favoritstad. Vi chillade i en park, umgicks med vänner och turistade lite. Helt klart en bra blandning. 

Kvällsljuset så här på sommarns början är magiskt. Tillsammans med vatten en oslagbar vy. 


Min bästa vän o dottern leker med pappmugg tänk så rolig den kan vara! 

En familje selfie på Operans tak!

Allting har en början och ett slut. Sa hejdå till Fridas lägenhet #tretrapporupp tack för alla fina minnen! 

Så nu har Stella gjort sin utlandsdebut!

Plötsligt vann hatet…

Kanske beror det på att jag blev mamma, kanske beror det på en ny medvetenhet eller så bara vann hatet…

Jag har kommit på mig själv. Flera gånger nu på sistonde att saker jag förr tyckte var kul och som jag gärna gjorde nu känns som de kräver en reflektion.  De känns mindre lockande. 

En resa till en stor stad särskilt utanför Norden , ett konsert besök på en av våra större arenor, ett strosande i ett folkmyller känns inte lika lockande.  

Istället kan jag se hur jag intresserar mig av att resa till en mindre by o där få möta lokalbefolkningen, njuta av dolda pärlor och njuta av bortaplan men med ett lugn. 

Och när jag är i stor stan, i folkmyller och andra utsatta platser finns en liten gnagande oro. Att man kan bli en måltavla. 

Försöker att rädslan inte så få vinna o begränsa mig. Men de är svårt! Och de gör mig rädd. Ska hatet så här lätt få vinna? 

Jag har väl ingen direkt lösning på de hela heller. Inte mer än att jag behöver hitta mod att våga finnas på de platser jag vill. Utan att styras av den rädsla o oro som har fått mig att ändra mitt beteende. Mina val för livet. 

En stund på jorden
En stund på jorden

Jag var nära, jag var nära

Jag var nära, jag var där

En stund på jorden, en stund på jorden ( Laleh) 

Lite bilder från senaste tiden

Tiden rusar fram. En vecka av sambons semester har gått. Tiden kommer fortsätta gå fort! 


Vi har firat Alma som blivit två och som nu blivit storasyster! ( dock var inte bebisen född på hennes födelsedag) 


Stella har fått två små vassa risgryn! ❤️


I söndags var vi på prästvigning och då klädde vi upp oss. Sötast i hela världen blev denna tjej! 


Min lilla tjej! ❤️ 

En juni söndag 


Ett äppleträd i full blom! De är så vackert att de tar andan ut mig! Magi. De är så fantastiskt att se naturens grönska nu. Vill stanna tiden och få njuta! Av alla färger, dofter och smaker! Ljuvligt! 


Blev tvungen att ta skydd mot regnet under detta magiska träd! 


Och så kunde jag inte låta bli o lura morfar. Sa att diskhon va full med disk. Så han skynda sig dit för att upptäcka att det lilla busfröet satt där! ❤️

En söndag i juni med familj o vänner är fint det! Nu är de en ny vecka som väntar. Semester för sambon! Så nu hoppas vi på härliga dagar! 

Olika


Vem är jag. Vart finns kärnan. Bakom alla lager. Bakom nyhetensbehag. Bakom allt tyckande. Bakom alla tårar. Vart finns kärnan då? Hur står jag ut i kaoset? Hur lindrar jag det för stunden? 

Mitt i allt så sker de ännu en terrorattack. Jag tappar lusten. Min nyfikenhet på världen försvinner allt mer. Jag väljer annorlunda fast jag inte vill att världens hat ska få vinna. Ändå är de svårt att inte påverkas. 

Vilken värld vill vi leva i tillsammans? Hur kan jag leva här o nu? 


Jag har inte bloggat på en månad. Typ. Men egentligen är de ett par månader sen orden försvann. Inspirationen försvann. Livet blev liksom plötsligen annorlunda. Jag vandrar vägen som förhoppningsvis kommer leda mig tillbaka till mig själv som samtidigt förändrats ihop med de erfarenheter jag fått med mig. 


Lilla tjejen! Älskade hjärtat! ❤️

Förhoppningsvis kommer orden snart åter. I någon form. På något sätt